Flyger under radarn med stora läsglasögon på nosen
Med krökt rygg
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
-
Bo.s skrev "med krökt rygg fick jag plats i din skugga". Sen har jag inget mer att säga just nu. Egentligen massor, men dagens alla måsten stal det sista av orken. Kvällskaffet verkar inte funka som extra motor.
Oj. Nu har jag lärt mig igen. Jag har så mycket känslor och tankar, och det är svårt att sortera bland dem. Jag har låtit dem flaxa runt och köra över mig totalt och imorse somnade jag i soffan på förmiddagen. Är ganska säker på att en del av skälet är för att jag dragit ner på nikotinet också och det gör mig väldigt trött. Men oavsett. Det är svårt att jobba, inte för att jag är trött nödvändigtvis utan på grund av de osorterade tankarna som gör mig handlingsförlamad. Så jag spenderade första delen av veckan till att försöka få ordning. Men vem frågar man om det som jagar i ens inre när man inte har någon privat psykolog som man litar på? Man ger sig ut på internet. Och internet levererar. En del som rörts upp i mig handlar om var jag felat för att min och makens relation ser ut som den gör. Jag har äntligen lyckats förstå med hela kroppen att det behövs två för att röra till det på det här viset. En del av lösningen där var att se Tony Robbins "I am not your guru...
Det är inte lätt när det är svårt som min bror brukar säga. På sistone har jag ofta sökt tillflykt till min inre Tabita som Mia Skäringer brukar prata om. Varför trösta ett inre barn när man behöver en praktisk no nonsens kvinna som inte skäms för sig? Det behövs särskilt när man kämpar på med att bli kvitt från nikotinets bojor samtidigt som ungarna är sjuka och maken är helt omöjlig. "Jag försöker känna så" hävde han ur sig när vi fastnade i vår kommunikation här om kvällen. Alltså typ känna att han älskar mig, att han vill ta på mig. Jag har ju varit exakt här förr, för ungefär tio år sedan. Slutet på min förra relation. Jag försöker minnas de är olika personer men jag känner ingen vän som har samma problem som jag: en man som inte vill ta i en med tång ens. Som ser en reva men jag är den enda som talar om den. Vi är ändå två här, borde vi inte laga revan? Man möts av tystnaden. Förra gången berodde tystnaden på förväntan. Den revan blev en frihet. ...
Usch nu är det läskigt. Man ska försöka skynda fram en remiss till röntgen av hjärnan på min femåring. Det bullrar i min kropp, snart kommer ett isande yl ur min vargmammakropp. Orden sviker mig. Det finns inga ord just nu.
❤️❤️❤️
SvaraRadera