Det är inte lätt när det är svårt



Jag har för mycket på min relationstallrik just nu. Jag tittar på röran och tänker att det där rör jag inte just nu. Fast så gör jag ändå det. Drar med fingret så det blir en lång rand i ketchupen och ser vad som händer. Lägger mig i lite när jag flyttar spaghettistråna till andra sidan tallriken.
Jag ringer ett samtal som kanske inte är uppskattat. För det känns rätt.

Saker vi gör för att det känns rätt. Det är så olika.

En person jobbar ihjäl sig.
En annan försöker jobba mindre.

En person säger vi inte längre har råd med pizza.
Den andra säger att om man är fattig hela livet ändå så är det en tragedi att aldrig mer få äta pizza.

Runt runt, man springer runt tallriken. I bakgrunden spelas musiken från ett gammalt tv-program som gör det hela så mycket mer komiskt.

Man gör saker med omsorg, av omsorg. Man dricker kaffe på kvällen för att orka jobba lite men sen blir man ledsen och orkar inte jobba. Men så provar man igen nästa kväll. Ibland funkar det.

Fokusera. Fokusera.

Jag skjuter ifrån mig tallriken. Nej. Det räcker för idag.

Benen är trötta av att springa runt.

"Det man inte har i huvudet får man ha i benen"

Det är väl dags att koppla på huvudet då.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Har försökt skriva

Me myself and Irene

Usch