Hej igen



Det händer att vissa månader snurrar på snabbare än andra. Jag är glad att årets mörkaste tid snart krymper bakåt igen.

Tiden av tystnad har fyllts ut med sjukhusbesök med övernattning för mitt äldsta barn, det gick bra allting. Man trodde det kunde vara blindtarmen och förberedde henne med dropp och allt för operation men när morgonen kom överraskade hon alla genom att vara vrålhungrig och leksugen och inte ett dugg öm om magen. Vi var glada allihopa.

Barnen har varit lite förkylda, lite hemma, lite på förskolan, denna veckan är första på länge tror jag som de varit på förskolan en hel vecka. Jag minns inte, för denna vecka och veckan innan var fylld av andra saker för mig.

Parterapi med min man, besök nummer två som rufsar om våra fjädrar och gör att vi kramas mera.

Föredrag med min man angående selektiv mutism hos barn, det var en heldag och jätteintressant och lite skrämmande och lite tröstande.

Har även gått hos sjukgymnast och mjukat upp min gamla stressade rygg.

"Du vet du är sådär i farozonen för utbrändhet va? Jag får in många utbrända med liknande besvär." sa sjukgymnasten till mig.
"Hm?"
"Du vet, småbarnsmamma och egen företagare. Oddsen är lite emot dig."
"Åh."
"Har du fundrat på att skaffa ett jobb?"

Ja det hade jag faktiskt. I tisdags var jag på arbetsintervju och gick hem med en olustig känsla i magen. Jag var jävligt osäker på hur det gått och kände mig osugen. Orkar jag cykla hela vägen till jobbet i alla väder? Och sedan ha barnen så länge på förskolan så jag kan kräma ur mig 8 timmar, ja, nio kanske beroende på om jag vill ha lunch eller ej.

Och så var jobbet visserligen designstämplat, men det var egentligen inte så mycket design i själva jobbet.

Spontant: jag vill inte ha jobbet.

Eftertanke: jag behöver pengarna.

Summan av kardemumman: får väl se vad de erbjuder om jag nu får jobbet. Vilket jag nog inte får.

Sedan har min gamla kollega avslöjat hon vill starta en designbyrå med mig. Hennes pappa kanske kan sponsra kostnaden för att få till ett aktiebolag från start.

Känsla: Oj jobba med henne, vad kul! Men även: vi kommer fortsätta vara fattiga båda två SÅ länge för vi har inget kundunderlag. Vilket ofantligt arbete! (sjukgymnasten hade skakat på huvudet åt mig)

Eftertanke: lika många för som nackdelar. Man är i alla fall inte ensam i jobbsmeten. Men då ger jag upp vägen jag är på nu. Fast där får jag ändå inte så mycket gjort just nu.

Men varför?

Ja. Livet du vet.

Det bara åt upp mig.

Men nu fungerar ryggen i alla fall, och jag behöver få in pengar så vi kan behålla bilen till sommaren.

Nej jag vet inte.

Nej jag vet inte.

Och tiden får gå lite till. Kanske klarnar det.



Kommentarer

  1. Sluta tänk och svaret kommer till dig. Även om du gör något radikalt just nu definierar det inte dig som person eller din framtid. Man gör det som krävs för att överleva, eller så går man och blir utbränd och det är också helt OK. Livet är fullt av omöjliga val.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Har försökt skriva

Me myself and Irene

Usch