Var
Var? Ingen plats är helig. Ingen fristad. Ingenstans där man får skrika. Allas ögon stirrar på alla plattformar. Varje ord tar tio minuter för man blir avbruten. Ingenstans finns hjälpen. Två vuxna men ett kolli. En som blir sten. Den som kämpar får höra "vet du varför jag bara vill nattas av pappa det är för du inte är rolig". Jag är inte rolig för jag är varm, närvarande och där men tvättar, diskar, lagar maten, byter lakan, byter tandborsten, borstar tänder, duschar barnen, tröstar, låter spela tvspel spel, sätter gränser, nej inget mer tvspel. Noll uppbackning. Ingen tröstande pappa som säger "mamma är trött". Bara tyst. En mur. En möbel. En nödvändig möbel men ingen favorit. Kanske är jag ett köksbord. Slitet och spillt på. Ingen ser. Vad fan är det här? Är det så verkligen eller är det pms? Helvetes jävla dag. Vecka. Två veckor. Jävla influensaveckor där jag vakat som en äggsjuk höna dygnet runt. Inte för barnen vet det. Inte för maken br